Idag har man genomfört en sån där vanlig vardag.

Man stiger upp med en aning tvekan till det man ska göra som i mitt fall var morgonpromenaden som inte blivit av på veckor.

Hursomhelst tog jag mig upp ur sängen i samma tid som <3 Richard <3 for till skolan. Med ångesten i kroppen släpade jag mig upp och såg en liten kille med väldigt stort hopp i ögonen. Baileys var i fas 1, ready to go, innan jag visat att vi skulle någonstans. Så nu fanns det såklart ingen återvändo, kan ju inte svika min minsta älskling.

Och nu såhär i efterhand tackar jag honom för att vi tog oss iväg på prommisen.

Hade mycket mer energi att ge på jobbet och nu är man nyduschad och alldeles tillfreds med att sitta här och blogga för första gången på 1 år, typ! Nu blir det lite tv sen kanske en chokladboll eller två ;)

Kolla in min söta boll, en riktig blickfångare kan jag säga ;) ;)